søndag, februar 03, 2008

På sporet av den tapte tid I : Veien til Swann 1 / Marcel Proust ; oversatt til norsk av Anne-Lisa Amadou. - Oslo : Gyldendal, 1992. - 241 s. ; 21 cm


"Hvor mange ganger har jeg ikke sett, og ønsket å efterligne når jeg ble stor nok til å føre mitt eget liv, en roer som hadde trukket inn årene og lagt seg på ryggen i bunnen av båten, med hodet bakover, og som lot den drive av sted, uten å øyne annet enn himmelen som langsomt gled forbi over han, mens vi tydelig kunne se en forsmak av den evige lykke og fred på hans ansikt!"

Marcel Proust har et visuelt og malerisk språk, som kombinert med denne semi-"stream of counciousness"-skriveteknikken gjør det overveldende, nesten eksplosivt å lese bøkene hans. Han utstråler en vanvittig glede over ting han er glad i; hagtornbusker, litteratur, eller når moren kom opp for å si godnatt til han som liten gutt. Og tilsvarende angst de gangene moren ikke kom opp for å si godnatt. Man blir så full av bilder og inntrykk når man leser, inntrykk på inntrykk, det er personifiseringer av det meste, sammenligninger, rike personkarakteristikker, refleksjoner over hver minste lille ting. Man rekker nesten ikke å fordøye noe av det. Det er effektfullt.

Jeg liker det. Det tar litt tid å komme inn i the swing of things når det gjelder hvordan man skal lese. Man kan velge å lese sakte, få med seg hvert eneste ord, men da må man lese enkelte partier om og om igjen fordi man mister tråden pga det langsomme tempoet. Og når man gjentar samme avsnitt flere ganger, hender det at det blir fjernere og fjernere. Eller man kan velge å lese fort, for å få flyt - sånn som det bør være i slike tankespinn-historier. Det funker best for min del.

Jeg vil lese mer av dette verket som på norsk har kommet ut i tolv bind. Ikke med én gang, men snart.

5 kommentarer:

Jenny B sa...

Jag älskar Proust! Hans fantastiska böcker bygger upp ett helt liv, och det finns alltid något att känna igen sig i. Jag vill inte låta som en skitstropp, men jag har faktiskt läst hela serien två gånger, och de första tre böckerna fyra gånger. Att läsa om dem en andra gång gör att man minns tillsammans med Marcel. Första gången jag läste dem var jag också så ung och lättpåverkad att jag blev imponerad av minsta detalj. Andra gången kunde jag skratta åt humorn och se igenom en del av hans beundran för adlighet, och se hur han själv ser igenom det. Han är så intelligent, Marcel! Självutlämnande utan att vara vulgär, smart utan att vara överlägsen. Nu får jag lust att läsa om böckerna igen!

Glamourbibliotekaren sa...

Ja, gjør det! Les dem igjen, så kan vi diskutere!

virrvarr sa...

Ah, Proust. Nå må jeg lese ham på nytt. Jeg blir så lykkelig, og vil bo i haven med Madeleine-kaker og te. Det er nyydelige bøker.

Glamourbibliotekaren sa...

Ja, te og bøker i timesvis i en hage er min definisjon av paradis, så jeg forstår lille Marcel godt! :)

koristen sa...

Åååååh, jeg vil lese Proust igjen! Både det jeg har lest før og det jeg ikke har lest enda. Vakkert enten en leser fort eller sakte, jeg sitter her og smiler ved tanken! Også fordi første gang jeg leste Proust i min ungdom var det for å gjøre inntrykk på en mann. det virket ikke, men jeg fikk en litterær opplevelse for livet :-)