onsdag, november 12, 2008

En månskenspromenad

Var spirar röda rosor upp där vi går?
När dansar älvor runt omkring i vårt spår?
Det händer alltid när vi mötas för att gå
på en månskenspromenad.

Går jag allen och vankar
under en måne så stor,
har jag i mina tankar
gissa min vän vilken du tror.

När kan man lyckostjärnan nå med sin hand
när vi ser vägen ut till vårt Samarkand?
Det händer alltid när vi mötas vi två
på en månskenspromenad.



3 kommentarer:

Jenny B sa...

Så fint! Månen har verkligen varit ovanligt vacker de senaste dagarna. Jag försöker också hålla utkik efter meteorregnet när jag springer till och från tvättstugan. Hoppas att få se en fallande stjärna och önska mig något...

TerraDiva sa...

Månen var virkelig usedvanlig vakker i går ja.Gikk tur med mann og hund på St.Hanshaugen i Oslo, og har aldri sett sånt lys der før. Kulden,de bare greinene og stillheten gjorde dette til en spesiell opplevelse.Takk til deg, Glamour Bibliotekaren, for måneskinnspoesien. Jeg kan ikke se meg mett på månen, uansett årstid egentlig.

Glamourbibliotekaren sa...

JennyB: Ah, jeg glemte meteorregnet!

Terradiva: Og i dag er det fullmåne! Det blir sikkert minst like fint i kveld. (og måneskinnspoesien er fra en gammel svensk slager, bl.a. gjort kjent av Ulla Billqvist)