"The old man and the sea" ble utgitt i 1952, og førte til at Hemingway fikk Nobels litteraturpris to år senere. Den var det siste større verket han ga ut i sitt liv. Og handlingen er temmelig forskjellig fra "Og solen går sin gang", den forrige Hemingwayboka jeg leste. (Jeg kjøpte min bok på Shakespeare& Company i Paris - litt morsomt i og med at Hemingway var en av stamgjestene på Shakespearebutikkens forgjenger som fantes i Rue de l'Odéon fra 1919-1941.) Temaet er noe jeg vet veldig lite om, nemlig fisking, men da er det jo desto større rom for læring. Den gamle utmattede fiskeren Santiago har mislyktes i 84 dager, ingen fisker har nappet i snøret, men den 85. dagen er han heldig og får en kjempe på kroken, flere hundre kilo veier den, og den drar Santiago og båten hans utover havet i mange timer. Han holder i snøret, han får krampe i hendene, han må holde konsentrasjonen oppe og få i seg mat og drikke uten å slippe taket. Han klarer omsider å drepe fisken og feste den til båten, men hjemturen blir ikke uten komplikasjoner. Det er en stor seier for han å fange denne giganten, særlig i og med at han er gammel og forlengst har tapt konkurransen mot de yngre fiskerne. Samtidig har han en så stor kjærlighet og ydmykhet overfor yrket sitt og livet i havet, og Hemingway beskriver det hele med en forståelse og en ømhet så sterk at man virkelig blir grepet av den gamle fiskerens opplevelser. Man må bare beundre en så stor innsikt og kjennskap til naturen som slike mennesker har.
Boka er kort, bare 99 sider, men man kan gjerne bruke litt tid på den. Og kanskje aller helst lese den på originalspråket. Hemingway er en mester i sitt språk.
7 kommentarer:
det er lenge siden jeg leste den, på norsk, men den gjorde inntrykk. har ofte anbefalt den videre. husker spesielt de slitne hendene til mannen der han drar og drar i snøret. man skal da ikke gi opp! :)
Jag har varit skeptisk till att ta mig an Hemingway efter vad vi fick lära oss om honom i gymnasiet. Men förra året började jag läsa A Moveable Feast och blev mäkta imponerad. Nu ser jag fram emot att läsa mycket mer av Hemingway!
Egentlig har jeg ikke sansen for den sparsommelige, minimalistiske skrivestilen, liker heller det motsatte - men Hemingway gjør det så mesterlig at man bare må like det:-)
A moveable fest var den som åpnet mine øye for Hemingway også¨- nå må jeg få tak i denne boken i innlegget og lese:-)
så lenge man ikke er en mester i forfatterens originalspråk, så synes jeg det er en vits å lese bøker på originalspråket...da går vel minst like mye(om ikke mer) tapt, som i den profesjonelle oversettelsen...
hilsen originalspråk-snobberi-skeptiker;)
Nuvel, å kalle det snobberi eller en "vits" å ville lese en bok på originalspråket, er vel å dra det litt langt. Naturligvis behersker man ikke språket like godt som forfatteren så lenge man ikke har det som morsmål, men det er noe eget ved å lese boka direkte, uten at den har gått via en annen person - samme hvor flink oversetteren måtte være. I allefall når man har muligheten. Russiske klassikere blir noe annet.. :)
Vad är det för tråkig inställning att inte läsa böcker på originalspråket om man inte är en mästare på det? Om man aldrig läste på andra språk, så skulle man ju aldrig heller bli bättre på dem! Och man behöver absolut inte vara mästare på språket för att förstå författarens mening och tonfall. Att läsa de ursprungliga orden och meningarna ger en känsla för historien som mycket väl uppväger att man inte kunde alla uttryck sedan innan. Själv läser jag böcker på svenska, engelska, tyska och norska med god behållning. För ett år sedan började jag plugga ryska, och jag tänker verkligen inte vänta tills tjugo år innan jag börjar läsa Tolstoj på originalspråket.
Eg las "Den gamle mannen og havet" for eit år eller to sia, og sjølv om den er kort og ganske interessant, så var eg ikkje så veldig interessert. For eit par dagar sia plukka eg derimot opp "Og solen går sin gang" og er plutseleg blitt mykje meir positivt innstil til Hemingway. Eg byrja nok i feil ende (og kanskje for tidleg?). Festleg at du skriv om bøkene samtidig som eg har gått rundt med dei i tankane!
Legg inn en kommentar